larswallin

Helgen var trots det fina vädret fylld av oro i den Wallinska familjen, en av våra familjemedlemmar, katten Tassen Wallin 10 månader var försvunnen sedan Lördagsnatten. Vi vandrade runt och letade efter honom på söndagen, men ingen katt! Trots att vi bor i de centrala delarna av stan hade vi tack vare vår innegård möjlighet att på söndagsnatten låta ytterdörren stå på glänt, ifall han skulle dyka upp. Vaknade tidigt, men ingen katt, satte på espressobryggaren och hoppade in i duschen, när jag kom ut så fick frugan syn på Tassen som nu låg i soffan. Nosen var bortskrapad, munnen blodig och han hade svårt att andas, det fick bli iltransport till Veterinären. Efter en dag med dropp och undersökningar så mådde Tassen lite bättre, han har med all säkerhet blivit påkörd och nu väntar medicinering, vi håller tummarna! Kattbrorsan Sotis som varit ensam och orolig fräste nu åt sin skadade vän, något med lukten enligt veterinären. Det är märkligt vad mycket dom betyder dom små familjemedlemmarna när det väl gäller. Nåväl... Såg förresten en huggorm i samband med gårdagens lunchpromenad, stiligt djur.